Bakgrund
Det nordiska, förkristna, julfirandet benämndes Midvinterblot. Detta vikingatida firande innebar att det hölls gästabud, det blotades (offrades till gudar och alfer), och man njöt även redan då av öl. Som namnet indikerar skedde detta vid midvinter, med denna tids räkning inföll högtiden förmodligen i mitten av januari. Det finns tyvärr mycket lite dokumenterat om Midvinterblot.
Öl har det alltså druckits till nordisk julmat så länge man kan minnas. I mängder. Vattnet var ofta otjänligt eller i alla fall kontaminerat så det blev en hel del öl! Den norske kungen Olav Trygvasson införde högtidsöl vid flera olika högtider redan på 1200-talet. Öl till jul är faktiskt den äldsta jultraditionen vi känner till, så denna tradition måste vi ju hedra. Julöl i modern mening har man däremot bryggt i Sverige endast sedan slutet av 1800-talet. Vissa originalrecept används fortfarande vilket är otroligt charmigt.
Smak
Historiskt har julölen alltid varit mörk, mustig och ganska söt. Tänk vörtbröd. Idag har sötheten avtagit och istället har julölen en mer prominent beska. Men med hantverksöl-trenden och småskaliga bryggerier finns det en hel mängd stilar att hitta, och just julölen varierar kraftigt i utseende, doft och smak. De rostade och mustiga tonerna är dock oftast närvarande och passar otroligt bra ihop med patéer, syltor och småvarmt på julbordet.