Glöggbordet

1879 skrev doktor Hagdahl i en kokbok:

”Intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma dryck, som af mången blifvit befunnen meget tilltalande.”

Nog är det så alltid. Åk INTE släde utan glögg hörrni! Idag finns dock många fler alternativ till det ”glödgade vinet” än det något torftigare utbudet på 1800-talet. Olika alkoholhalt, smaksättning och stil ger en stor bredd i utbudet på hyllorna. Idag njuter många, istället för en traditionell röd glögg, av en glögg spetsad med Cognac, smaksatt med Saffran, en Lakrits- och Hallonglögg eller kanske en vit glögg med en citron- eller apelsinskiva i muggen. Eller kanske gör man sin egen glögg?

Möjligheterna till smaksättning är oändliga. Glöggen kan ju även för den äventyrslystne med fördel njutas kall, över is. Vill man lyxa till det ordentligt toppar man en vit glögg med mousserande vin. En torr Cava funkar utmärkt som ”partner in crime" till den söta, smakrika glöggen. Fördrink extraordinär!

Namnet 

Glögg har fått sitt namn av termen ”glödgat vin”. Historiskt lät man en kristall av socker hänga eller ligga på ett nät över en kastrull starkvin, som man satte fyr på. Av värmen smälte sockret ner i vinet, och fick på köpet en karamelliserad ton som höjde karaktären i vinet ytterligare. Sockret, och de brända tonerna, gjorde helt enkelt det bittra vinet bra mycket godare!

Historia

I Sverige har vi druckit upphettat, glödgat, och kryddat vin sedan 1500- talet. Gustav Vasa var en av dem som tidigt anammade den populära drycken. Han var mycket förtjust i ”klaret", som var en blandning av rhenvin, socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor. ”Lutendrank” var en annan variant och Erik XIV:s speciella favoritdryck. Till hans kröning 1561 bereddes 210 kannor av denna dryck. 210! Förutom vin och kryddor innehöll den också mjölk.

Redan de gamla grekerna smaksatte sina viner, faktiskt! Den goda glöggen har tillkommit av flera skäl:

1. Vinet smakade ofta riktigt illa då det förutom dålig produktion även hunnit bli dåligt under långa transporter. Man dolde helt enkelt härskna och dåliga smaker.
2. Det fanns en hel del läkeväxter som man gärna såg till att få i sig via vinet av rena hälsoskäl och som dessutom smaksatte dito.
3. Vattnet var under många och långa perioder totalt otjänligt att dricka, Då fick man ta till vin istället.
4. Man upptäckte som en bonus att vissa örter, rötter eller kryddor även förlängde hållbarheten på drycken.

Den spännande kryddningen

Glöggen idag framställs ofta på rött vin som kryddas med företrädelsevis kardemumma, kryddnejlika, kanel, pomerans, ingefära, russin och socker. Romarna på sin tid sötade också sitt vin och smaksatte det bland annat med kryddor och med blommor.

I en gammal kokbok ”Den svenske kocken” från 1837 kan vi läsa följande recept på Glödgat win:

”Vanligt rödt win uppkokas med något muskotblomma, kanel och kryddnejlikor, jämte nödigt socker och antändes. När det slutat brinna, silas det och drickes varmt.”

Det låter riktigt inbjudande, inte sant?

Tilltugg

Saffransbullar, pepparkakor, ischoklad, knäck och allsköns julgodis är ju naturligtvis ljuvligt till de rara dropparna värmande glögg. Men det går att servera så mycket annat gott till den glödgade drycken. Den är kryddig, fruktig och söt- komponenter som gör den otroligt tacksam att matcha till en massa godsaker, även sådana som inte är söta.

Ädelost på pepparkaka är en klassiker. Cheddarost funkar utmärkt. Ett annat gott komplement till glöggen är lax-snittar, små ugnsbakade halvor av delikatesspotatis toppade med smetana, havssalt och löjrom eller rotfruktschips med färskost och baconsmul. Valen är många och det är svårt att gå fel. Socker är mycket förlåtande och i vinvärlden använder man ofta termen smakbrygga.

Prova dig fram och för allt i världen – våga tänka utanför ramen. Skål!

 

(Fotnot: År 2019 såldes ca 2,7 miljoner liter glögg på det svenska Systembolaget)