Nyhet
Att välja glas till öl är ett nästintill outtömligt nöje för den engagerade konsumenten. En mångfald av funktion och design finns att välja på, allt ifrån rakt och robust till svängda, tunna och lyxiga former. För att inte tala om variationen av dekoration i designen, både för att förstärka skönhet och för att utmärka sig som varumärke för fans eller för att starta trender.
Ölglasens historia hänger ihop med industrialismens. Innan man i England lärde sig att temperaturkontrollera torkningen och rostningen av malt var öl för det mesta en mörk och grumlig vätska som dracks ur bägare av keramik, tenn eller trä. Men med de ljusa brittiska alen kom även glaspinten.
Metoden blev inte långt därefter grunden för det ljusa pilsnerölet som fick sitt genombrott på 1840-talet. Staden Plzen ligger ju i Böhmen, som även är berömt för sin tidiga och vackra glastillverkning, vilket gjorde att ljusa och klara öl som serverades i glas och glassejdlar blev på modet.
Det är många saker som skiljer ölglas från vin- eller spritglas. Till att börja med storleken. I grunden är det alkoholhalten som styr volymen på glasen, det vill säga att öl ju är svagare och lämpligen kan drickas ur större glas från 33 centiliter och uppåt. Dessutom har öl inte sällan en törstsläckande egenskap.
Här tänker man framför allt på lagom starka lageröl som avnjutes bäst i större glas upp till 50 centiliter, vare sig man är på ölhall, i ölbaren eller avnjuter den tillsammans med kryddig och mustig mat eller rätter med sälta.
I Storbritannien dricks de något svagare real alen i 56,8-centiliterspints, medan tyskarna tycker att man kan dricka oktoberfestöl i Ein Maß-sejdel om 1 liter.
Lyxiga, smakrika och söta klosteröl från Belgien passar däremot bäst att smutta på i 33-centilitersvolym, medan spontanjästa lambiker och gueuze liksom saison även passar för större flaskor och glas.
När vi talar om den USA-inspirerade craft beer-epoken ska också sägas att den engelska 44-centilitersburken på senare år fått ett enormt genomslag i hela Europa som lagom storlek även på glas för allsköns ölkonst av modernt slag.
I bredare eller i kupformade glas får aromatiska öl större spelrum, både för att näsan tillåts vara med och att aromerna stannar i kupformen. Visst, det är en smaksak (!), men även de mindre doftande ölstilarna har viktiga aromer, så man kan väl enas om att breda glas aldrig är fel.
Det finns därtill en hel del specialglas med designdetaljer som förhöjer ölets smakegenskaper eller med laseretsningar, som i Samuel Adams- och Duvelglas, där kolsyrebubblet fortsätter att vara aktivt mycket längre för maximal fräschör. Ett annat berömt exempel är belgiska Kwakglaset med en form som helt enkelt levt kvar sedan hundratals år, då åkare med häst och vagn hade hållare för glas på droskan där man placerade sitt ölglas med rund botten medan man väntade utanför på krogkunden.
Uppfinningsrikedomen inom ölglasdesign har alltid varit stor och framför allt har det att göra med ölets unika egenskap av många smakfaktorer och därmed breda variation. Både i doft, smak och munkänsla. Glaset tillför också en fjärde och stor dimension i ölets värld: det lyfter inte minst fram ölets färg och skönhet för ögat genom spännande och rätt formgivning.
Metoden blev inte långt därefter grunden för det ljusa pilsnerölet som fick sitt genombrott på 1840-talet. Staden Plzen ligger ju i Böhmen, som även är berömt för sin tidiga och vackra glastillverkning, vilket gjorde att ljusa och klara öl som serverades i glas och glassejdlar blev på modet.
Alkoholhalt och glasstorlek
Det är många saker som skiljer ölglas från vin- eller spritglas. Till att börja med storleken. I grunden är det alkoholhalten som styr volymen på glasen, det vill säga att öl ju är svagare och lämpligen kan drickas ur större glas från 33 centiliter och uppåt. Dessutom har öl inte sällan en törstsläckande egenskap. Här tänker man framför allt på lagom starka lageröl som avnjutes bäst i större glas upp till 50 centiliter, vare sig man är på ölhall, i ölbaren eller avnjuter den tillsammans med kryddig och mustig mat eller rätter med sälta.
I Storbritannien dricks de något svagare real alen i 56,8-centiliterspints, medan tyskarna tycker att man kan dricka oktoberfestöl i Ein Maß-sejdel om 1 liter.
Lyxiga, smakrika och söta klosteröl från Belgien passar däremot bäst att smutta på i 33-centilitersvolym, medan spontanjästa lambiker och gueuze liksom saison även passar för större flaskor och glas.
Glas i craft beer-tider
Detsamma kan sägas om amerikanska ”humlebomber”, som tappas på 35,5-centilitersflaskor eller även serveras i US Pint om 47,3 centiliter. Mindre storlek är dock att rekommendera för både hög alkoholhalt, stor smak och beska.När vi talar om den USA-inspirerade craft beer-epoken ska också sägas att den engelska 44-centilitersburken på senare år fått ett enormt genomslag i hela Europa som lagom storlek även på glas för allsköns ölkonst av modernt slag.
Form och design
Den viktigaste principen som styr formen på ölglas är hur kolsyre- och temperaturkänsligt ölet är och hur mycket utrymme dofter och aromer behöver för att spela ut. Små och smala glas är rätt för att både bevara kolsyra och för att bubbliga öl heller inte ska hinna bli för varma. Det här fungerar delvis även bra i större glas med tjockare glas såsom sejdlar eller amerikanska pintglas, som bevarar kylan. Och sanning och säga tjänar de flesta öltyper på att behålla sin prickliga karaktär ända ner till botten, med undantag av mörka och kraftiga barley wines, imperial stouts eller barrel aged lyxöl där varmare temperatur och mindre kolsyra kan vara till fördel.I bredare eller i kupformade glas får aromatiska öl större spelrum, både för att näsan tillåts vara med och att aromerna stannar i kupformen. Visst, det är en smaksak (!), men även de mindre doftande ölstilarna har viktiga aromer, så man kan väl enas om att breda glas aldrig är fel.
Att fånga ölets många egenskaper
När man vill uppleva hela spektrat av maltens, jästens och humlens oändligt många smaker och aromer är det dock rätt att hålla sig till en öppnare glasform eller kupform där både skum och doft dröjer sig kvar längre. I veteölsglas läggs till och med en rundad volym till högst upp i glaset för att ge plats åt mycket skum.Det finns därtill en hel del specialglas med designdetaljer som förhöjer ölets smakegenskaper eller med laseretsningar, som i Samuel Adams- och Duvelglas, där kolsyrebubblet fortsätter att vara aktivt mycket längre för maximal fräschör. Ett annat berömt exempel är belgiska Kwakglaset med en form som helt enkelt levt kvar sedan hundratals år, då åkare med häst och vagn hade hållare för glas på droskan där man placerade sitt ölglas med rund botten medan man väntade utanför på krogkunden.
Uppfinningsrikedomen inom ölglasdesign har alltid varit stor och framför allt har det att göra med ölets unika egenskap av många smakfaktorer och därmed breda variation. Både i doft, smak och munkänsla. Glaset tillför också en fjärde och stor dimension i ölets värld: det lyfter inte minst fram ölets färg och skönhet för ögat genom spännande och rätt formgivning.
