Öltyper      

Ladda ner öltyper

Ett kriterium som inte går att diskutera är vilken typ av jäst som använts. En gräns kan alltså dras mellan underjästa respektive överjästa öl. Inom dessa båda grupper finns sedan ett flertal olika typer. Dessutom finns även ett fåtal spontanjästa öl.

Underjästa öltyper

Uppskattningsvis 95 procent av allt öl som dricks i världen är underjäst öl, lager. Här hittar vi många olika typer, såsom pilsner, münchener, dortmunder och schwarzbier, även om det egentligen bara är pilsner som är allmänt känt. De har en stor spännvidd i beska, från en mycket mild jamaicansk öl till en kraftigt humlad pilsner, och kan vara allt från mycket ljusa till svarta.

Lager

I strikt mening är lager en samlingsbeteckning som innefattar allt underjäst öl. I olika länder har det dock med tiden fått lite olika betydelser. Här i Sverige tänker sig de flesta lager som ett ljust öl, liksom på de brittiska öarna där lager alltid är ett ljust underjäst öl, medan man i Danmark tänker på ett mörkt öl. Termen internationell lager står för ett ljust öl som har sitt ursprung i pilsner, men är vanligtvis bryggt med råfrukt till en mildare stil, med lätt humling och ofta en liten sötma. Denna öltyp har mycket stor internationell spridning.

Exempel på internationell lager i vårt sortiment: TT, Estrella Damm

Panamerikansk lager

De allra mildaste lagerölen kommer mestadels från USA och Mexico, även om det också bryggs mycket milda öl i Australien och Asien. De minst beska ölen brukar kallas för panamerikansk lager efter ursprunget från Nord- och Mellanamerika.

Exempel i vårt sortiment: Red Stripe

Pilsner/pilsener/pils

Den kanske mest berömda öltypen är ett ljust öl med utpräglad humlearom och hög beska. Alkoholhalt ca 5%. Stilen härstammar från staden Pilsen i Böhmen i nuvarande Tjeckien. Tjeckisk pilsner kan bara komma från staden Plzen, men tjeckisk lezak (lager) från andra städer bryggs i samma stil, relativt fyllig med en aning sötma. Tysk pils är torrare och lättare. Eftersom namnet ursprungligen är förknippat med öl av hög kvalitet, har det blivit ett försäljningsargument och är numera ett ganska urvattnat begrepp som mer och mer kommit att stå för ljus lager i allmänhet.

Exempel i vårt sortiment: Bitburger, Krušovice

Münchener

I München skiljer man på helles (ljus) och dunkel (mörk) münchener. Internationellt används beteckningen endast för den mörkare varianten som kan vara från bärnstensfärgad till mörkbrun. Båda typerna kännetecknas av mild beska, viss maltsmak och lite sötma. Det mörkare ölet brukar dock vara något starkare, drygt 5% respektive runt 4% för det ljusa. Svenskt bayerskt öl påminner om dunkel münchener, men är oftast något starkare och sägs egentligen vara en kopia på den numera nästan försvunna typen wiener.

Exempel i vårt sortiment: Hofbräu Original

Dortmunder

Kallas i Tyskland också Export. En typ av öl mellan pils och ljus münchener, lite mildare beska,lite fylligare och lite mindre torrt än pils, men inte så sött som münchener. Något högre alkoholhalt upp mot 5,6 procent. De flesta svenska starköl har en karaktär liknande klassisk dortmunder.

Exempel i vårt sortiment: Arboga

Bock/doppelbock

Tyska extrastarka öl. Enligt tysk lagstiftning skall bock ha minst 16% stamvörtstyrka och doppelbock minst 18%. Alkoholhalten för bocköl ligger mellan 6 och 7 %, för doppelbock strax över 7 %. Namnet bock har egentligen ingenting med djuret bock att göra även om det ofta förekommer på etiketterna. Det är istället en förvanskning av staden Einbeck som är ursprunget för öltypen. Namnen på doppelbock slutar så gott som alltid med ändelsen -ator, t ex Salvator. Eisbock är en typ av öl vars alkoholhalt höjs genom frysning, vattnet fryser före alkoholen och när man tar bort det frusna vattnet höjs alkoholhalten. Detta är en mycket lokal specialitet för bl a bryggeriet Reichelbräu i Franken. Förväxla inte denna öltyp med icebeer, som är en beteckning för en nyare typ av öl som filtreras hårt vid låg temperatur för att avlägsna bitterämnen. Exempel på andra mycket starka öl är Kulminator 28 (28% stamvörtstyrka ca 12% alkohol), Samuel Adams Triplebock (17% alkohol) och det schweiziska Samichlaus (14%). Dessa sistnämnda öl är alla ganska söta och tjockflytande och bör inte räknas till doppelbockkategorin.

Exempel i vårt sortiment: Samuel Adams Triple Bock (säsongsöl)

Märzen

Tyskt öl som påminner om klassiska wieneröl med maltig arom och knappt 5,6 procent alkohol. Det har sitt ursprung i öl som förr bryggdes i mars och lagrades i svala grottor för att drickas under sommaren, eftersom man inte kunde brygga hållbart öl om det var för varmt. Framställs idag till den årliga oktoberfesten i München. En mycket speciell variant är på märzen är rauchbier, som bryggs på malt som är torkad med rök från bok- och alved, alltså rökt. Ölet får en kraftig rökt smak och är en lokal specialitet i staden Bamberg.

Exempel i vårt sortiment: Samuel Adams Octoberfest, Hofbräu Oktoberfest,Aecht Schlenkerla Rauchbier

Schwarzbier

En lokal specialitet från Thüringen i östra Tyskland. Ett mycket mörkt öl med mild och förvånansvärt lätt smak. Liknande öl bryggs också i Tjeckien, även om mörk tjeckisk lager oftast är sötare.

Exempel i vårt sortiment: Köstritzer Schwarzbier, Samuel Adams Black Lager

Opastöriserat underjäst öl

I Sverige pratar man om färsköl som en betecknig på öl som inte är pastöriserat. Det är relativt vanligt att man i Tjeckien och i Tyskland kan köpa det lokala ölet opastöriserat. Det kallas på tyska Ungespundetes Hausbrauerbier och på tjeckiska kvasnicové pivo. Ölet blir smakrikare om det inte pastöriseras.

Exempel i vårt sortiment: Nørrebro New York Lager, Braunstein Lager

Överjästa öltyper

Överjäsning, dvs jäsning vid högre temperatur med jästkulturer som flyter ovanpå ölet (vid underjäsning sjunker jästen till botten, därav namnen), är en äldre metod och användes allmänt till mitten av 1800-talet. Den ger mer smakrikedom och större skillnader mellan olika sorters öl än underjäsning. Idag är det på Brittiska öarna och i Belgien som metoden har sina starkaste fästen.

Ale

Samlingsnamn för överjäst öl. Det finns många olika varianter av ale. För många är ale ett namn på engelsk öl, men det finns många exempel på överjäst öl från andra håll i världen.

Bitter ale

Som namnet antyder en välhumlad ale med framträdande beska. Stora variationer, både vad gäller ölets allmänna karaktär samt kvaliteten. Bitter tappas vanligen på fat och är grundpelaren i engelsk pubkultur. Bitter klassas som ’ordinary’, ’best’, ’special’ eller ’extra special’ beroende på alkoholhalten (knappt 3,5 till ca 5 procent).

Bitter kan också betecknas pale ale (stod urspungligen för bitter tappad på flaska). India Pale Ale är en beskare och ofta lite starkare variant. Namnet kommer av att öltypen togs fram för de engelska kolonisatörerna, framför allt i Indien. Transporten och det varma klimatet krävde öl med bättre hållbarhet, dvs mer konserverande humle och alkohol.

Exempel i vårt sortiment: Ushers Founders Ale, Black Sheep Ale, Nørrebro Bombay Pale Ale

Brown ale

Mörka, ganska söta öl som varierar något beroende på om de bryggs i nordöstra eller södra England. De från nordöst är oftast starkare och något mindre söta än de alkohol-svagare brygderna från söder.

Exempel i vårt sortiment: Hobgoblin

Mild ale

Alkoholsvagt öl med mycket liten beska och oftast ganska mörk färg. Trots att alkohol-halten sällan går över 3 procent kan öltypen vara ganska fyllig. Mild ale har minskat kraftigt i popularitet på senare tid.

Egentliga mild ales saknas i vårt sortiment, men tack vare sin milda beska kan Hobgoblin 3,5 %, Brakspear Bitter 3,4% och Fiddlers Elbow sägas vara moderna versioner av denna öltyp, med en lite högre alkoholhalt.

Old ale och barley wine

Som så ofta är gränsen svävande mellan dessa två öltyper. Båda är ovanligt alkoholstarka för att vara brittiska, möjligen är barley wine generellt något starkare (från drygt 5,5 till nära 11 procent). En old ale är ofta lagrad längre än andra aletyper, och kan lagras på flaska flera år.

Barley wine betyder ordagrant översatt "kornvin".

Porter

Mycket mörkt öl med påtagligt rostad karaktär. Typen härstammar från London där den blev särskilt populär bland stadsbuden (eng porters). Idag har typens popularitet minskat på brittiska öarna och ersatts av ännu mörkare och kraftigare stout. Namnet porter används idag också för ett fåtal extra mörka underjästa öl.

Exempel i vårt sortiment: Anchor Porter

Stout

Stout förknippas starkt med Irland, men det bryggs ett flertal varianter i England också. Mycket mörkt, nästan svart öl bryggt med tillsats av hårt rostad malt. I England bryggs företrädesvis sweet stout, men idag börjar fler och fler bryggerier bryggare starkare och torrare stout. De är sällan bryggda på lika hårt bränd malt som irländsk extra stout, som är torr och rejält besk av både humle och den hårt rostade malt (ibland rostat, omältat korn) som används. Imperial stout är alkoholstark, upp mot 10 procent, och en aning söt, och har fått sitt namn av den ursprungligen bryggdes för export till ryska hovet.

Oatmeal stout är engelsk variant där havre ingår som råvara. Idag finns så många varianter på porter och stout att begreppen går i varandra och man snarare bör tala om två namn på samma typ av öl.

Exempel i vårt sortiment: Samuel Adams Cream Stout, St Peter’s Cream Stout (mkt fyllig), Black Wych (oatmeal stout), Marstons Oyster Stout

Tyskland

Tyska överjästa öl kan knappast kallas för ales även om de i strikt mening tillhör gruppen. En servitör på en bierstube eller en tysk bryggare skulle aldrig kännas vid en engelsk benämning på sitt utmärkta tyska öl.

Kölsch

Ljust öl med medelstor beska och fruktig arom av överjäsning. Namnet betyder ölet från Köln och får bara användas av bryggare i eller i omedelbar närhet av Köln. Alkoholhalt strax under 5 procent. Det är ovanligt ljust för att vara överjäst öl av kornmalt.

(Düsseldorfer) Altbier

I Düsseldorf och Münster bryggs ett liknande öl med den enda men väsentliga skillnaden att man delvis använder rostad malt. Ölet blir alltså mellanmörkt. Det är ganska likt brittisk bitter men är ofta torrare.

Weizenbier/Weissbier

Veteöl från sydtyskland. (Weizen betyder vete på tyska.) Ölet får en tämligen lätt och frisk smak av vetemalten och det brukar inte vara särskilt beskt, men det finns ganska stora variationer inom öltypen. Traditionellt tappas ölet ofiltrerat på flaska, men till skillnad från många belgiska öl är det idag oftast pastöriserat. Det tillverkas idag även filtrerat weizenbier, ofta med tillägget Kristall på etiketten, medan öl med jästfällning i flaskan betecknas ’mit Hefe’ (jäst). Grundformen är mycket ljus varför ölet också kallas för Weissbier, som betyder vitt öl. Det finns dock även mörka varianter, Dunkles Weizenbier. En starkare variant förekommer också, weizenbock.

Exempel i vårt sortiment: Münchner Weisse (Hofbräu), Hofbräu Schwarze Weisse, Weihenstephaner Hefeweisse

Belgisk ale

Belgien har en mycket speciell ölkultur med ett flertal öltyper som knappast skulle vara tänkbara i något annat land. Helt unika är de spontanjästa ölen. Många belgiska öl är också smaksatta på ett annorlunda sätt, man använder ibland annat olika kryddor och frukt. De underjästa ölen av pilsnertyp dominerar dock marknaden totalt med runt 75% av försäljningen.

Belgien och England har haft ganska starka kulturella band genom tiderna och belgisk och engelsk ale har samma ursprung. De har dock utvecklats lite olika och belgisk ale är ofta lite mer fruktigt aromatisk än engelsk, och inte helt sällan med jästfällning.

Det är ganska stora variationer mellan de omkring 100 olika märken som tillverkas. Färgen kan vara från ljust gyllene till brungul och alkoholhalten varierar från ca 5% till strax över 10% .

Exempel i vårt sortiment: La Chouffe, Duvel

Trappistöl

Belgiska trappistöl bryggs alltid inom klostrens domäner. Munkarna ska ha full kontroll över kvaliteten, förpackningen, presentationen samt försäljningen för att ölet ska få kallas för trappistöl. Vinsten från försäljningen måste alltid gå tillbaka till klostren som i sin tur skänker detta till väl-görenhet som klostren stöder.

Dessa öl är kanske de mest välkända av Belgiens starka öl. Trappistorden är en klosterorden och bryggerierna på sju stycken (ett av dem, La Trappe, kommer frrån Holland) trappistkloster är de enda som får använda beteckningen Trappist på sina etiketter.

Ölen är kända under namnen Orval, Chimay, Westmalle, Rochefort, Westvleteren (i stort sett omöjligt att hitta utanför Belgien idag) och Achelse Kluis (började brygga öl sommaren 1999, än så länge i mycket liten skala). Själva klostren har dock oftast andra namn. Det holländska La Trappe, var tidigare också ett trappistöl, men man har förlorat rätten till beteckningen eftersom ölet inte längre bryggs på klostret.

Egentligen är trappist inte en typ av öl, utan snarare en ursprungsangivelse. De flesta kloster gör dessutom flera olika öl av varierande styrka. Det som förenar dem är att alla är överjästa och får efterjäsa på flaskan. Några är torra och ljusa, men de flesta är mörka och starka öl med viss sötma.

Exempel i vårt sortiment: Westmalle, Rochefort, Achel, La trappe 

Abdijbier (Bière d’Abbaye, Abbeybeer)

Denna typ av öl är ej under kontroll av klostren i Belgien utan de lånar enbart ut rätten att få använda klosternamnet mot en viss betalning. Dessa kloster har ej någon påverkan på tillverkningen utan den sker i vanliga bryggerier.

Dubbel och Tripel är två beteckningar som används på bl a dessa öl. En dubbel är mellanmörk till mörk, relativt maltig och har en alkoholstyrka på sex till åtta procent. En tripel är ljus (oftast gjord enbart på pilsnermalt och socker) och har en alkohol-styrka på sju till tio procent. Det är svårt att hitta sannolika förklaringar till skalan enkel, dubbel och tripel men tripel är den äldre beteckningen och refererar till bryggeriets basprodukt som var enkel. Dubbel har tillkommit senare.

Exempel i vårt sortiment: Maredsous, S:t Feuillien

Oudenaarde bruin

Bruna öl, oud bruin, bryggs på flera håll i både Nederländerna och Belgien, men det når längst i särart i den lilla staden Oudenaarde sydvästra Flandern. Ett mycket komplext öl med maltarom och torr, ofta syrlig smak som beror på lactobaciller (mjölksyrejäsning) och utvecklas av lagringen på fat. På bryggeriet Rodenbach i Roeselare något längre västerut bryggs den mest extrema tolkningen av denna typ, ölet är markant rödfärgat och räknas ibland som en egen typ, rött öl. Det är extremt syrligt och friskt på grund av mjölksyre-jäsning och ättiksyra som sannolikt bildas under lång fatlagring. Nybryggt öl blandas med öl som fått mogna minst 18 månader på ekfat. Det är med sin speciella karaktär ett öl som många ryggar tillbaka inför. Nederländsk oud bruin är ett relativt sött underjäst och alkohol-svagt öl som för tankarna till en svagare variant av münchener dunkel.

Exempel i vårt sortiment: Bourgogne de Flandres, Duchesse de Bourgogne

Witbier

I Belgien bryggs också veteöl, witbier eller bière blanche. Det belgiska veteölet skiljer sig från det tyska genom att det bryggs på en blandning av kornmalt, vetemalt och omältat vete. Det kan också vara smaksatt med bland annat koriander och citrus. Beskan brukar också vara mindre. Exempel i vårt sortiment: Celis White, S:t Bernardus White, Blanche de Namur

Spontantjästa öltyper

Lambic

Grundformen av spontanjäst öl. Vid normal ölbryggning använder man idag kontrollerad jäst, specifik till varje öl. Lambic jäses i stället med hjälp av de mikroorganismer som finns naturligt i luften på bryggeriet. Detta sätt att jäsa tar betydligt längre tid än normal jäsning, och ger som resultat ett torrt, syrligt öl med vinliknande karaktär. Spontanjäsningen innebär också att det blir större variationer mellan varje brygd än då kontrollerad jäst används.

Gueuze

På grund av variationerna mellan brygderna är det vanliga att man blandar ung och gammal lambic, lagrad två till tre år på fat eller tank, som sedan lämnas att efterjäsa på flaska. Sådan blandad lambic kallas för gueuze. Man kan också hitta Jong lambic, på fat i Belgien som endast är lagrad 3-6 månader.

Kriek och andra fruktöl

Man kan också blanda ung lambic med någon typ av frukt eller bär, och låta jäsa en andra gång. Den ursprungliga varianten, kriek, innebar tillsats av hela körsbär och brygden fick jäsa till i stort sett bara skal och kärnor återstod. Idag använder man oftast fruktjuice och utbudet har ökat med en mängd olika fruktölsvarianter. De vanligaste är frambozen (hallon), cassis (svarta vinbär) och peche (persika), men till och med te före-kommer som smaksättare. Ett fåtal kvalitetsmedvetna bryggare använder fortfarande hel frukt till sina fruktöl. Faró, slutligen, är lambic med en tillsats av oraffinerat socker för att göra den mildare, sötare och fylligare.

Exempel i vårt sortiment: Timmermans Kriek, Timmermans Peche, Lindemans Apple

Det förekommer bryggning av spontanjäst öl på andra håll i världen, men eftersom den lokala floran av mikroorganismer i luften är avgörande för ölets karaktär får bara öl bryggt i Senne-dalen sydväst om Bryssel kallas för lambic eller gueuze.